Tankar
Så här sent på kvällen är det aldrig bra att släppa loss på sina tankar till hela allmänheten, men det finns något inom mig som spricker om jag inte får blogga av mig!
Jag mår inte riktigt så bra än som jag hoppats på att få må. Nu vet ni ju det i alla fall, trots att det egentligen var en parentes till det jag egentlign vill säga...
Jag märker nu hur svårt det är för mig att öppna mig till er.. Trots att jag vet att största delen av er som läser står mig nära, eller vi kan väl säga ganska nära i alla fall. Men det känns så vågat att svamla av mig allting här till er.. Vet inte egentligen varför, kanske för att jag inte orkar äta upp det jag sagt någon dag för att någon jävel är allt för äckligt petig av sig.. Ja, ingen aning.
Svårt, ack så svårt det kan vara ibland. Gränser skrämmer mig, jag vill och jag vill inte. Det jag vill har någon dragit en gräns över, eller snarare en linje. Varför? Jo, för allmänhetens aspekt tycker det är löjligt, usch så löjligt att göra något annat, att vika sig undan, att vara annorlunda.
Jag brinner och stelnar till is. Allt om varandra. Jag suger på pastillen som berättar att jag har en egen röst, pastillen smälter så skönt i min mun och smakar gudomligt, samtidigt som jag sväljer hostmedicin, för att jag "måste". Alla andra säger att hostmedicinen hjälper bättre än pastillen. Hostmedicinen smakar rent utav skit, men den lär väl vara bra till något. Det får jag se sedan. Sedan då allting är friskt och bra igen. Sedan, då allmänheten är nöjd, och jag fått lida. Smakar rent utav skit.
Då slår det mig. Hostmedicinen kanske inte alls hjälper mig? Jag kanske behöver pastiller för att må bra....
Så mycket, så litet. Allting om varandra. Vill, kan och måste. Jobbiga val, bra eller goda. Svårt är det, fastän det känns allt för busenkelt. Måste bara våga höra på sig själv någon gång. Alla andra har chansen att styra äver sig själv, så borde även jag. Därför försöker jag sluta döma.
Alla känner olika, är olika. Allting är helt enkelt inte svart och vitt. Regnbågen ses väl på himmelen av någon orsak? Kan säga att det inte är lätt för mig heller. Det skall det väl inte vara kanske. Får tacka något övernaturligt att det finns en tillbaka knapp ibland. Inget får bandas över. Allting, kort som långt, blir till den filmen som komma skall. Det är allting, kort som långt, som gör filmen unik. Filmen skall bara spelas en gång. Då spelar den automatiskt rätt. Det är jag som valt, kort som långt, det är min själ.