En tanke som förvirrar mig

Efter att jag skrev inlägget "Himmelen är oskyldigt grå" så kom jag för mig att lyssna på Ted Gärdestads låt, "Himmelen är oskyldigt blå" för att jag nu bara ville det helt enkelt, det var ju från den titeln jag fick idén till inläggsrubriken. Ah nå whatever.. Det som frustrerar och förvirrar mig lite, nu när jag hör det några gånger på repeat, varför jag tänker på Jonas Gardells roman ; " Torka aldrig tårar utan handksar" ? Alltså helt rent utsagt så förknippar jag låten "Himmelen är oskyldigt blå" med homosexualitet?
 
Haha, nu när jag läser hur jag egentligen formulerar mig, så är det nästan lite för roligt, med tanke på att ni troligtvis inte förstår vad jag menar. Haha! Men joo, mitt problem är varför jag förknippar låten med homosexuella och deras sexualitet då.. Jag menar, det är ju precis inget jag brukar gå runt och tänka på annars. Men det bara ploppade upp i mitt huvud sådär mitt i allt. Ungefär som om hjärnan skulle ha talat högt för sig själv "vitsi va denhär låten är homosexuell" och att mina öron hörde det.
 
Haha! Hur mer jag försöker förklara mig så blir det bara knäppare och knäppare! Men, sen kom jag mitt i allt på en följd fråga till min huvudfråga, hur kan man säga att något är homosexuellt? Liksom bortsett från människor och djur som tyr sig till samma kön.. Men hur kan en låt vara homosexuell?! Jag blir bara mer och mer förvirrad på hur man kan tänka knäppt.. Och att hjärnan bara kommer sådär med egna förslag och tankar som man helt enkelt får ta del av.. Eller jaa, så känns det i alla fall.
 
Min teori till varför Ted Gärdestads låt "Himmelen är oskyldigt blå" kopplar mina tankar till Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" är väl kanske främst för att Gärdestad själv var homosexuell, men sen igen får jag int alls nån koppling med homosexualiteten då jag hör "Jag vill ha en egen måne"!? Så min nästa teori är att jag kopplar dom här två verken ihop för att Gärdestad sjunger "Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för." Och där kommer ju ordet TÅRAR som Gärdestad sjunger flera gånger i låten, medans Gardell använde ordet i en mening som blev hans titel på boken/böckerna.  Texten som Gärdestad också sjunger i reffrängen " Älskling, jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns. Fast tiden har jagat oss in i en vrå, är himlen så oskyldigt blå." Påminner mig om Benjamin i Gardells verk som kommer på att han är homosexuell, och att broarna till tryggheten helt enkelt bränns då det är en skam som Jehovas vittne att vara homosexuell och själva Jehova är ju tryggheten hos vittnena.

Nåja, jag lär väl aldrig bli riktigt klok på mitt egna resonemang.. Men om någon där ute i den stora världen tycker som jag, så då MÅSTE ni kommentera! För jag vill veta varför jag tänker såhär om denhära låten! Och ni som läst boken, och då menar jag första delen, det vill säga Kärleken, skall nu, direkt, lyssna på Himmelen är oskyldigt blå, och försök att tänka er in i mina tankebanor då jag på något konstigt sätt helt klart kopplar ihop dessa två verk. 
tank