Vadå Kärlek?
Att kunna sätta ord på en oerhört mäktig känsla är skitsvårt. Jag vågar påstå att det är rent av omöjligt. Men det är helt okej, skall förklara för varendaste tryne som behärskar mitt modersmål vem dendär Kärleken är och vad han gör med sina undersåtar.
Eftersom Kärleken berör varenda knopp på olika sätt, beskriver jag hans konstverk enligt min egen synvinkel. Kärleken berörde mig inte förrän jag träffade Hasse, då började allting svalla inom mig och ibland kändes det som om man drunknade i de rosa små moln Kärleken tilldelade mig. En behaglig känsla. Visst hade jag pojkar och ungkarlar (alltså detta uttryck är ju förjävligt) inblandade i mitt liv. men Kärleken tillät aldrig någon på samma sätt som han tillät Hasse röra om i mitt liv.
Kärleken tillåter ännu Hasse finnas här, med sleven i högsta hugg och fortsätter att röra om allting. Men min Hasse gör det aldrig svårt eller knepigt för mig, han vet vad han känner för mig och han håller sig fast vid sina åsikter. Hasse har aldrig fått mig osäker på honom utan han har alltid varit den trygga, fasta, varma famnen som hjälpt mig, men också väntat på mig när jag varit vilsen och intrasslad i mitt liv - han har varit med mig och fått mig på fötter otaligt många gånger att jag står honom förevigt i skuld för det.
Den varma, bubblande, glada känslan som finns inom mig när jag ens tänker på Hasse är obeskrivlig men underbar och ännu bättre än så. Han känner mig bättre än vad jag själv gör, och han är bra på att läsa av mig så han ligger ofta steget före och är beredd att tackla mig oavsett vad som flyger i mig.
Hasse är den varma famnen jag kryper alldeles för tätt intill när jag är ledsen, jag har dränkt hans bröst i tårar många gånger och han har alltid varit där och fått mig att må bra igen eller också bara låtit mig gråta ut det tunga som tyngt mig.
Hans varma, trygga beröring som väcker tillit inom mig är en av de vackraste känslorna jag någonsin kännt. Hans dödssjuka humor som är allt för skrämmande lik min som får mig att skratta är även den obeskrivligt härlig. Hans doft, hans ljud, hans värme och hans själ gör mig hel.
Allt med min Hasse är vackert, trots att vareviga människa har sina brister, och enligt många har Hasse gott om dem, så är ändå Hasse den vackraste människan jag träffat. Han har en tillit och ödmjukhet till mig som är värd att dö för. Han har en dold sida som är svår att komma åt och skrapa på, men den finns, och den behandlar mig med all respekt dagligen, med den obeskrivliga känslan kärlek.
Om jag ändå visste hur det var att vara drottning i en saga, så skulle jag kunna övertyga mig själv att jag blir behandlad som en sådan höghet. När man personligen känner att man är värderad hos en annan människa högre än personen själv så smälter vilket stenhjärta som helst.
Hasse gör mig hel, bokstavligen. Utan honom skulle livet kännas bra onödigt att fortsätta med, alla människor borde få ha en sådan härlig gentleman i egocentriskt skal som jag har. Världen skulle vara en mycket vackrare plats då.
Men Kärleken har inte alla i sitt hjärnkontor. Men jag är lycklig som får ta del av Kärlekens konster varje dag att jag skulla vara avundsjuk på mitt tidigare jag om det i framtiden finns en jag utan min Hasse. Jag har det allt för bra med honom, och det önskar jag att skall förvaras föralltid i våra enorma hjärtan.
Jag älskar min Hasse! På ett sätt ingen annan kan göra. Mer än vad jag själv klarar av, men det omöjliga kan lösa sig själv ibland och det gör Kärleken för mig och min Hasse. Jag har den bästa platsen i hela universum som undersåte för Kärleken med min Hasse vid min sida.❤️