Tessu

Du milde tid! En drygt två månaders bloggtorka har ägt rum på denna plattform och vips är jag tillbaka (nu i alla fall). Inspirationen flöt ut i sanden och bloggandet kändes mest som en negativ grej, något jag enbart gjorde då jag hade en dålig dag eller snarare en tung period.

 

Nu känns allting åter igen lite bättre. Har inte kanske så mycket att skriva om för tillfället, men iver finns och med den ivern kan vad som helst födas.

 

Sedan senast har det inte hänt så värst mycket egentligen. Eftersom denna höst och dess planer tog sig en törn och gjorde en snabb u-sväng så har knappt något gått enlgt tidigare planer. Men sjutton också vad mycket nytt jag lärt mig av detta, men framför allt funnit mig själv i all kaos.

 

Jag skall bekänna att jag länge har låst fast mig i korta, strikta kedjor. Bestämt mig för att lyssna på andra och gå enligt andras önskningar och planer. Men efter denna u-sväng som gjort nästan enbart gott för mig så har jag tänkt om, tänkt i nya banor. 

 

Hade en lång period efter höstens beslut ångest. Dels över att Åbo Akademi skrämt bort mig, dels över att jag inte hade en plan B, men främst över att jag inte längre hade kontroll. Ett behov som antagligen kan kännas mäktigare än exstacy. Mådde extremt dåligt, psykiskt kraschade jag inofficiellt och fysiskt sade kroppen ifrån. Men jag har tagit mig ut ur min personliga kamp, möjligtvis har den satt sina spår i mig, men jag vågar nästan påstå att den gjorde mig gott nu i efterhand.

 

Idag vet jag till och med kanske vad jag vill, eller egentligen så skiter jag totalt i om jag vet eller inte. Det är inte längre så viktigt, för av egen erfarenhet blir saker och ting sällan som man planerat. Men jag tänker pröva mig på lockelserna som i allmänhet kan beskrivas som viljor. 

 

Genom att kunna skriva ut detta till varenda kotte gör mig extra glad. Jag kan våga kalla mig själv näst intill lycklig och den känslan är otrolig! Varenda nerv kittlar inombord och jag känner mig bara så otroligt glad.  Föstår om dessa rader får dig att känna avsky, att hantera att någon annan kan känna sig nästan lycklig kan vara obehagligt. Men jag kan underlätta ditt inre avsky med att egentligen har inget av offentlig betydelse förändrats, jag ser (nästan) ut som jag gjort innan, jag umgås (nästan) med samma varelser som innan och jag gör (nästan) samma saker jag gjorde för två månader sedan.

 

Men i mitt huvud och i min själ har en omtumlande orkan kastat upp mig i luften, slängt ner mig i backen men tagit upp mig igen och helat mig. Jag känner nu att jag är jag och jag trivs med vem jag är nu. Det gjorde jag inte i Åbo, trots att jag inte ändrade på mig alls, men jag kände mig trasig och sliten.

 

Kommer ihåg att jag tänkte; då allting kändes förjävligt " efter regn, kommer solsken " men jag vågade inte längre tro på mina egna ord. Men idag kan jag bekräfta att efter en förjävlig regnskur lyser solen upp lite helvetes vackert och ännu starkare än förr. Jag prioriterar, jag slutar och jag mår så himla bra!